Vårt gamla Åggelby har inte alltid varit bara en idyll. Mellan åren 1914 - 1918 invaderades byarna runt Helsingfors av ryska befästningsarbetare, som hänsynslöst grävde och sprängde i orörd natur. Redan våren 1914 oroade man sig på ryskt håll för en tysk landstigning i Finland. Arbetet med att befästa Helsingfors började på allvar 1915. Trots den ryska revolutionen fortsatte man befästningsarbetet hela året 1917 och ännu i februari 1918. Då tyskarna närmade sig Helsingfors 1918 drog sig ryssarna från sina ställningar, som de delvis förstörde.

Befästningarnas byggare var ryska arbetare. Här fanns också omkring 3.000 tatarer, kirgiser och övriga asiater och också ryska fångar. Många av arbetarna omkom i epidemier och sprängningsolyckor och begravdes i hemlighet på Malms begravningsplats.

Ännu kan man i Åggelby finna spår efter befästningsarbetet från åren kring första världskriget. Den stora grottan sprängd i berget på Toivola barnhems områden finns kvar, den var ett gott bombskydd under våra krig 1939-1944. Omringad av djupa vallgravar finns en grotta kvar i skogen ett stycke ovanför Tysbyleden mitt emot Storkärr.

Många av de friluftsstigar, som ringlar sig i skogen bakom konstisbanan var från början kanonvägar, byggda av kullersten. Den fridfulla barnträdgården som ligger vid Jaktfogdevägen var från början den ryska militärens stabbyggnad. I Henrik Sohlbergs park finns ännu synliga lämningar av vallgravar och kanonställningar och vid Töllebackens slut nere vid Vanda ser man också sådana.

På Gustavsgårds åldringshems område finns den ena av två runda sötvattenbehållare kvar, den gav på sin tid sommarens svalkande bad. Den "ryssbro” som byggdes över Vanda å år 1915 är riven, men en ny och stabilare bro har senare byggts på nästan samma ställe.

Åggelby station låg vid den tiden på banans östra sida. Där stationen nu står fanns ett hus, där ryska bagare bakade surlimpor, som smakade bra också för de åggelbybor, som i dessa matbristens tider lyckades komma över sådana. På åkrarna nedanför nuvarande Djäknevägen bodde asiaterna i ett stort antal tält.

Många äldre åggelbybor har sina egna minnen av vallgravarna. Själv stannar jag bara kvar på min barndoms hemtomt. År 1915 grävde de ryska arbetarna bara 2 meter från husets långsida upp mull stenar och jord som bortfördes. Kvar blev en sargad backsluttning som slutade i en djup grop, där man bara hade lämnat kvar mark kring växande träd. Att man grävde bort mark så nära villan resulterade i att huset så småningom blev snett.

Ännu lägre ner på tomten fanns en jättegrop på vars botten det låg en stor cementerad kanonlavett. Från gropen gick en vallgrav till resterna av en cementerad bunker. Vid Pikkumattivägen fanns 4 sådana kanonställningar efter varandra. I skogen bakom Rakuåkern nedanför vår tomt såg jag i min barndom spåren av befästningsarbetarnas stora tält.

I min barndoms skog fanns ett favoritställe, som vi kallade Trollpotten. Den var ingen naturlig vattensamling utan ett av de många resultaten av ryskt grävande. Varje vår var gropen till bredden fylld av vatten. Från pottens flata stenar kunde man utforska djurlivet i den. Där fanns allehanda småkryp, men mest förekom där mygglarver och massor av grodpinglor, som var så roliga att se på.