I nummer 5/2005 av tidningen Oulunkyläinen ingår artikeln om isupptagningen på Vanda å. Artikelns ena bild föreställer isflak vid Åggelby station. Tyvärr är inte stationen med på bilden. I bakgrunden syns Societetshuset och till höger på bilden står det hus, som troligen är den första villan på Hopstycksåkern, eftersom den fick nummer 1. I fastighetslistan över villaägare i Åggelby år 1905 är godsägare Johan Henrik Eklund husets ägare.

De markområden som bönderna i Åggelby ägde låg spridda på många ställen. Jorden vid järnvägen ägdes för det mesta av Nybondas och Kottby gård, men ett mindre jordområde vid järnvägen tillhörde Mickels hemman vars ägare Johan Henrik Eklund av sin mark donerade tomten till den första stationsbyggnaden, som då låg på östra sidan om järnvägen.

Johan Henrik Eklund sålde år 1908 hela sin markegendom i Åggelby till Helsingfors stad och också villan på Hopstycksåkern 1 ägdes efter år 1908 av staden. Huset tjänstgjorde som bostadshus för hyresgäster, av vilka det fanns gott om efter den ryska revolutionen då också många ryska emigranter bosatte sig i Finland.

I villan fanns bostäder för tre familjer i nedre våningen och tre familjer i den övre våningen. Så var situationen då kriget utbröt 1939 ända till år 1947. I övre våningen bodde muraren Oskari Kourunen med sin hustru Anna och sonen Heikki. Oskari Kourunen var medlem i Åggelby kommunalfullmäktige 1934–1936. Sonen Heikki var flygplanstekniker vid Aero och tjänstgjorde vid Bromma och omkom där efter kriget genom en olyckshändelse. I övre våningen bodde också fröken Helminen som innehade hedersuppdraget att insamla hyrorna. I nedre våningen bodde plåtslagare Artturi Venho med sin hustru Lempi, sonen Ola och döttrarna Salme och Vuokko. Artturi Venho hade en plåtslagar- och cykelverkstad i ett av gårdens uthus, som tidigare hade varit häststall. Familjen flyttade senare till Linsved. I nedre våningen bodde dessutom schlagersångaren Reijo Kallios farmor, Kallion mamma, med sin son Eetu. Reijo Kallio lekte ofta på gården med andra ungdomar. Han visste redan som barn att han ville bli sångare och sjöng gärna redan då. I nedre våningen bodde även skeppskocken Siikanen med sin familj och efter den en ensam man vid namn Lindqvist.

Villorna på Hopstyckåkern bildade ett eget litet samhälle. I närheten stod Societetshuset, som efter 1936 också hade hyresgäster, man kände varandra och kom väl överens. Det fanns dessutom två hus till på Hopstycksåkern. Det ena ägdes och beboddes av överste Taurén, emigrant från Ryssland, hans ryskfödda hustru och sonen Leo Taurén, som senare var attaché bl.a. i Polen och Israel. Huset hade också en lokal för hyresgäster. Det andra huset ägdes av en judisk affärsman Blaugrund, som hade en stor tygaffär vid Centralgatan1. Han bodde inte själv i huset, men hade två lokaler uthyrda.

Men år 1947 sades alla hyresgäster i villan Hopstyckåkern 1 upp, Helsingfors stad behövde lokaliteterna för andra ändamål. Venhos lokal inreddes till kansliutrymmen för olika sociala inrättningar. Jag minns att jag någon gång i mitten av 1950-talet stod i kö där för att inköpa råttgift, som varje villaägare var tvungen att inhandla vid den tiden. Hade man en liten villa räckte det med ett litet paket, medan man till en större villa var tvungen att inhandla det större paketet råttgift. Det var i november, i ösregn kom man från dagens arbete med tåget från Helsingfors och vek samtidigt in för att fullgöra sin plikt i kriget mot råttorna. Utrymmet var fullt av folk, det luktade våta kläder och folk knorrade. ”Råttorna är nog säkert för kloka för att äta giftet”, mumlade någon, och den stressade tjänstemannen sade förargat att det här var ett gott och förträffligt råttgift. Och då var det någon fiffikus som högt och tydligt sade : ”Vai oletteko te itse maistanut?”. Då skrattade alla i det trånga rummet, och stämningen lättade.

År 1961 byggdes den planerade Åggelbyvägen från Kottby och de tre villorna vid Hopstycksåkern revs. Det enda som finns kvar är några syrener och sibiriska ärtbuskar vid hundgården. Men ännu är det många som minns idyllen kring villorna på åkern öster om järnvägen där Åggelbyvägen nu breder ut sig och sina sluttande sidor och där Jokerlinjens busstrafik svänger av på väg till Östra centrum.

Britta Holmlund 2005

Medhjälpare Ola Venho i Hyvinge