I Hufvudstadsbladet av den 20.3.1907 läser vi :

” Från Åggelby meddelas : Västerom målskjutningsbanan och i skogsbrynet nedåt Vanda å uppföres äfvenledes ett större antal villor å godsägare Lönngrens mark. Villorna utgöras dels af nybyggnader , dels af äldre trähus, som ditflyttats från staden. Af större dimensioner blifva de villor, som här uppföras av handlande Ek och trävaruhandlanden Jansson ”.

Vem var då denne trävaruhandlande ?

ANDERS JOHANSSON JANSSON var bondson på Pehrs i Pedersörebyn Östensö , han var född 3.12.1858. Hans äldre bröder ärvde hemmanet , men det fanns gott om arbete för snickare och timmermän i Jakobstad. Som 22-åring reste han från Bennäs med postskjuts till Helsingfors , där han erhöll arbete vid Sörnäs ånghyvleri och Snickeri Ab. Han vann snabbt uppskattning och utsågs till arbetsförman. Småningom avancerade han till byggmästare.

År 1884 gifte han sig med bonddottern Maria Jakobsdotter Kass och blev måg på hennes hemgård i Pedersöre. Bonde blev han aldrig, gården såldes år 1892 och familjen jämte Marias mor flyttade till Helsingfors , där Anders redan var hemmastadd.

När Johanneskyrkan byggdes i Helsingfors 1887 - 1891 fick Sörnäs-firman entreprenaden . Enligt den nygotiska kyrkornas vanligaste mönster gjordes inredningen av trä med synliga träbjälkar och dekorativa träpaneler. Altaret och predikstolen gjordes av ek. Alla dessa träarbeten , även bänkarna , utfördes av Sörnäs- firman under ledning av Anders Jansson.

Anders behövde dugliga arbetare och han kallade till sig sin hembygds duktiga snickare och timmermän. Så kom det sig att också min morfar Erik Westerlund , som redan befann sig i huvudstaden , fanns med i arbetslaget. Det sägs att de österbottniska timmermännen skar in sina hemmans bomärken under bänkarna på läktaren.

Johanneskyrkan, eller Nya kyrkan, som den i början kallades, invigdes 1891. Under augustistormen 1890 rasade byggnadsställningarna i kyrkans torn men ingen kom till skada. Kyrkan är ritad av den svenske arkitekten Adolf Emil Melander.

Stora uppdrag väntade dock Anders Jansson. Vid världsutställningen i Paris år 1900 hade Finland för första gången en egen paviljong, vilket den ryska överheten inte såg med blida ögon. Arkitekttrion Saarinen-Lindgren-Gesselius gjorde ritningarna . Snickeriet i Sörnäs fick uppdraget att göra inredningen och Anders var deras förman. Med sig i arbetet hade han de österbottniska timmermännen. Två gånger fick männen göra Paris-resor, först vid uppförandet och sedan då paviljongen revs ner.

När den finlandssvenska sångfesten skulle hållas i Kaisaniemi 6 - 9 juni 1907 uppfördes sångarestraden av Sörnäs hyvleri och Snickeri Ab med Anders Jansson som arbetsledare. Sångfestens arrangör var Svenska Folkskolans vänner och arkitekt Bruno Aspelin ritade estraden . Anders tillkallade ännu en gång sina yrkeskunniga vänner från Österbotten och i maj 1907 påbörjades arbetet .Var det bara en tillfällighet att sångarestraden i Kaisaniemi byggdes och revs samma år som Anders Jansson byggde sin villa i Åggelby. Min tro är att åtminstone en del av virket till hans villa härstammar från sångarestraden.

Men Anders Jansson glömde inte sin nya hemort Åggelby. År 1915 kunde Åggelby FBK efter villkorligt tillstånd av befästningskommendanten fira en högst pittoresk johannefest med entré. Programmet bestod av hornmusik, dans på dansplan och förlustelser på en enkom av byggmästare Anders Jansson förfärdigad rutschbana. Miniatyr- johannebrasor fanns i bergsskrevorna. Åggelby låg enligt ryssarna inom befästningsområdet och vid dess lantfront. Eldarna skulle inte få synas utåt eller upplysa höjden och berget.

Anders Jansson hade efter att ha flyttat till Åggelby anslutit sig till Åggelby FBK och tillhörde bärgningsgruppen. Vid kårens 20-årsjubileum 1920 mottog han förtjänstmärket för 10 års välgjort arbete i kårens led. Av de 22 andra 10-årsjubilarerna må här nämnas Ola Fågelberg, som var Kalle Träskalles andlige fader och Runo Viberg, senare överste vid brigaden i Dragsvik.

Inte länge därefter nämns Anders Janssons namn åter i kårens årsberättelse. Han dog i november 1920 i Åggelby och kåren saknar honom som brandman och i egenskap av vald medlem i villasamhällets brandnämnd

Anders och Maria hade fyra barn, av vilka en dotter dog som barn och en son som nybliven student. I dottern HILDA MARIAS ( f. 1884) äktenskap med Leonard Henriksson föddes sonen LARS ANDERS den 31.10.1925. Lasse Henriksson var både geni och särling. Redan som barn fyllde tågen hela hans intresse, han tuffade till skolan som ett litet tåg och han kunde alla tågtidtabeller utantill. Det dröjde inte länge förrän han blev Tjuge-Lasse för sina jämnåriga. Han var en god elev i skolan , blev student och var otroligt musikalisk. Han anställdes vid stationerna i Malm, Dickursby och Grankulla. Lasse lärde aldrig känna sin morfar Anders men han bodde hela sin barndom och ungdom i morfars villa. Det berättas att Lasse avskydde fil, men fick han ta sin filbunke till morfars punchtorn, åt han snällt upp innehållet. För ett antal år flyttade han till Sverige och ingen i Åggelby vet något om hans senare öden.

Anders och Marias son AUGUST EVERT ( f. 1892) hoppade backe i Norskibacken i Lillforsbergen och var på sin tid finsk mästare i backhoppning. Han tillhörde Åggelby fotbollsklubb och som sin far var han medlem i Åggelby FBK. Han blev dipl. ingenjör, chef för Fiskars bruk, för Sandvikens skeppsdocka, för Chrigton Vulcan i Åbo och för Dalsbruk i Kimito . Han och hans hustru Tekla Pehrs hade två barn, MARIANNE, ( f. 1923) som var sjuksköterska och JAN-ERIK, ( f. 1921) professor vid Tekniska högskolan och generaldirektör för Sjöfartsstyrelsen åren 1977-1988.